God jul älskade människor, från Miriam och Tate! Sörjer att American Horror Story är över, försöker fira att jag är i USA igen (vilket innebär äta bagels till frukost och få peanut buttah på pappas mysbyxor för jag glömt mina hemma)! För tillfället är jag i Portland. Resan hit, med finaste lillebror gick sju steg snett då... Jag tog en självmedicinerad överdos på Sobril på planet och fick köras genom flygplatsen och knappt minns något av det och inte mycket av juldagen heller. Och jag är allmänt äcklig, skändar min lillebror och mig själv. Jag kunde inte stå, jag hörde folk prata om mig i tredje person, vilket aldrig är ett bra tecken och jag kunde inte fylla i min lapp i customs heller - så kinesen som körde omkring rullstolen fick göra det. Jag försöker se det roliga i det att jag säkert svor i svenska eller något och hela tiden ville stå upp och gå själv för att besvisa att jag mådde bra och inte alls varit så jävla självisk och drogat sönder mig själv när jag hade ansvar för min lillebror.

Så vi ser det roliga i det; Jag åkte genom hela flygplatsen i rullstol, som en kines körde, så antagligen HELT derpfaced ut och förstod ingenting. KRAM.

Annars är jag glad att jag är här, Portland är så jävla vackert - som ni som har Instagram kan se så jag försöker hitta ett sätt att att sprida det till bloggen. Dock ska det bli jävligt skönt att komma till Los Angeles då det inte är mindre än vad? VAD?? VAD SA JAG ?????? 21 TJUGO EN JÄVLA GRADER. OCH MIN BÄSTA VÄN KOMMER DIT?

Vem bryr sig om Mrs. Självdestruktiv Rullstols- Derpface, jag har det bra, jag har det bra, och.. JAG ÄLSKAR ER. ALLA! VERKLIGEN. 2012, adventure calls - lost in los angeles. Det kommmer ordna sig, visst? Kramiz.