Det är hela 8 dagar sen jag såg min hund sist, att lämna älskadefinafina Emmet i Karlskoga var typ bajsigaste everr, och jag saknar sönder honom för.. Alltså inte för att klaga eller så; jag vill ju verkligen åka till USA och det finns inga därute bättre än mormors bror och hans fru som skulle kunna ha hand om honom. Men man måste förstå att jag är med hemmet every minute of every day nästan. Därav: separationsångest. FÖR HAN ÄR SÅ GOSIG. Men ibland måste man offra lite för att.. ALLTSÅ NEJ, har bara inga vidomsord. Emmet är det finaste som finns, men när jag lämnat bort honom, ja redan på måndagen började jag känna hur det kliade i kapillärerna på ett konstigt sätt, för nu kommer nästa äventyr, nästa jävla fula kapitel i mitt liv och det ska bli så himla spännande!