Jag är ensam i helgen, Mormor och Johan har åkt bort på släktträff/till Onsala. vilket innebär att jag blir helt knäpp. Studsar runt i lägenheten och pratar för mig själv, pratar med pastan, börjar leka med Emmet jättemycket, kryper runt i mitt rum och letar efter hans pipfisk så han tillslut bara tittar på mig konstigt. (Vi hittade den btw inte.. VART KAN DEN HA TAGIT VÄGEN TRO?). I alla fall, om 6 dagar är jag påväg till Paris. Och underligt nog från ingenstans fick jag ett till studiebidrag, vilket betyder att jag både kan betala tillbaks min skuld till Cami, OCH kanske ha råd att åka till Emmaboda (om jag hittar hundvakt till Emmet, någon??). Förhoppningsvis snatcha Camis Emmabodabiljett från Louise.. Kanske kan guilt-trippa lite för att få den. STACKARS MIG, PSYKISKT SJUK, ARBETSLÖS, FATTIG. (No). Nej, jag är inte så hemsk.

Men jag hoppas på Emmaboda. I sommar kommer jag nog inte som egentligen beräknat iväg till USA.. Så jag behöver något att hålla fast i för att inte tappa tidsperspektivet, så inte dagarna i kalendern flyter ihop tills jag inte vet vilket håll jag ska titta åt.. Som det alltid blir när inga äventyr är planerade. Man tycker ju att åka till Paris med sin fantastiska bästis skulle räcka, men jag vet att jag kommer bli galen efteråt om resten av sommaren är en rad av dagar, en tom kall kalender. Nu ska jag gå och prata lite med min tomatgräddsås me kikärtor i, PUSS.

Jag kom just i underfund med vilken underbar midsommar jag hade i år.. Fjällrävenryggsäcks-promenader, och superduper-grillning till Håkan Hellström och sedan Amelie från Montmartre original soundtracket för det passade den grekisk-liknande blå-vita trädgården så bra. Vi råkade bränna husets fasad med grillen så en bit såg ut som en smält döende marshmallow vilket tärde på mitt samvete gott när jag, Lillebror, Nikolin, Alice och Philip fått Mammas sommarstuga för oss själva över natten. Det var underbart, jätteunderbart. Så jag förstår verkligen inte varför jag inte skrivit om det? Är det så påfrestande för mig att skriva om något positivt under mina kvällsdepressioner? Det kanske är det. Men bara så ni vet så svänger mitt humör så fort att jag inte hinner med att förstå hur jag känner, och med det inkluderar några fina stunder. Kram.

Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad som stoppar mig från att sitta uppe i skogen på berget ovanför Azaleadalen och lyssna på Coldplay precis just nu. Varför, varför ligger jag i sängen och ser på dålig sommartv? Efter att ha sovit ångestexorsism/kattungetupplur hela eftermiddagen, inte orkat laga mat när jag vaknat och istället ätit vaniljgifflar tills jag blev illamående. VARFÖR? WHY EVEN DID I DO THAT?

Jag vill vara mer awesome, underbar, fantastisk, och infinite. En perfekt skada redan skedd.

Mini-uppdatering angående att jag kommit hem från landet och supermidsommar med Lillebror, Alice, Philip och Nikolin. Mammas sommarställe är riktigt mysigt, typ vitt och blått överallt värsta Grekland. Vi har sett på film utomhus, druckit te och har rökt för många cigaretter. Dricker nu varm choklad med mini-marshmallows (with my nine millimetah) och det bästa andra i snacksväg (jordnötter+sötmandlar) jag kunnat hitta hos mamma då jag sover över hos lillebror för att spela mera Assassins Creed, för hon har INGEN mat hemma. Saknar popcorn.

Fick förövrigt världens mestbästa låtsas-studentpresent av Alice. Silent Hill-cigarettpaket. DET KOMMER EN BILD. Ugh, så himla glad blev jag, hoppade och kramade och kastade mig över Alice för överraskningen och skrapade upp en liten-teeny-tiny blodig reva på mitt knä på okänt sätt. Hemma nu i alla fall, pank och 9 dagar kvar tills Paris. Wie!

Jag och Alice har bytt apelsinjuice-flärpsringar in holy OJ-marrige style och nu lagar OJfrugan mat till mig medan jag ligger i sängen och ser på dålig dag-tv. IT'S ME OR THE DOG förtillfället (efter mycket emotionellt avsnitt av Oprah. Vem döper sitt barn till Oprah förresten?). Bryr mig inte om att vardagsuppdateringar är totalt ointressanta. Vi misslyckades för tredje gången att spela klart Silent Hill 1 igår, men det var mest för att det höll på att bli ljust och Alice somnade medan jag var helt inne i spelet.

Imorgon ska vi åka till Överön, som är Mammas sommarstuga (hon tyckte visst inte att Mormors dög till och skaffade en egen)(ville egentligen vara i Onsala men Mormor renoverar byschan). Det kommer bli legendary midsommar där i alla fall, med Alice, lillebror, Nikolin och Philip ensamma, living on the land med vin som smakar äpplepaj, kokt färskpotatis och morötter med massa schmörismör på och åh. Jordgubbar. Nej, children. Det är inte överskattat. Mår bra för tillfället. Sålänge Alice är här och jag inte är ensam. (fast hon måste ju hem. men då övertalar nog min lillebror mig att komma hem och spela tv-spel med honom i sitt för första gången på evigheter, nystädade rum). Mår jag bra? Jag vet inte hur jag mår. Det går för snabbt. Jag kan bara beskriva tankarna som jag vägrar dokumentera. Men just nu känns det okej. Kanske dags att ta sig ut på gården för att ta en kopp kaffe till?

Idag var det 71 år sen min mormors föräldrar Aina och Paul gifte sig.

Måndagar är bra. På måndagar så har jag en rad saker jag liksom måste göra så jag hinner inte stanna upp och tänka så mycket, för jag måste koncentrera mig på den där sakerna jag ska göra /vakna/laga lunch/ta emmet på en långpromenad/åka till ridningen/rida+åkahem/äta/duscha. Nu är jag färdig med allt det där, och jag har gosat in mig i nybäddad säng med mina FAVVOlakan. Tror dessutom Mormor lurar med jordgubbar i köket. Detta var ändå sista ridlektionen, så det är sista gången min måndag ser ut såhär, sista gången jag har en dag i veckan när jag nästan inte har någon tid alls och slipper fundera på allt som gör ont, och hur jobbigt det är att det gör ont hela tiden fastän det finns så mycket som är bra och att jag inte bara kan sluta. Men om två måndagar så är det två dagar tills Paris. Bara två måndagar. 16 dagar.

Jag mår jättedåligt. Jag vet inte varför? Kan inte stänga av tankarna, jag får aldrig vara ifred. Det har inte ens varit en dålig dag. Jag har sovit över hos lillebror, spelat Assassins Creed (jag suger på tv-spel. jag vill vara en såndär tjej som äger på tv-spel but no. nej. no.), jag har lagat jättegod garam masala-gryta som var mest fusk-indisk och varit med Alice. Kommer inte överrens med mamma igen. Pratat med pappa för det är Fars Dag i USA. Emmet är mer som sig själv men jag tål fortfarande inte mammas pojkvän som tycker det är okej att skämta om Emmets kastrering och att han inte har något testosteron när han borde fatta hur känsligt det är för mig. Jag har legat i min säng och gråtit över det. Och gråtit ännu mer när Emmet inte tröstat mig. Vem gör så? Och mamma skrattar med. För han är ju så jävla fantastisk och rolig och det är helt värt det okej att jag försvunnit ur hennes liv sålämge hon får ha sin gubbe som skämtar okänsligt och olämpligt om min hund och låtsas vilja bli en viktig person i mitt liv? Falskaäckligavillinte. 8 Mile är på tv. Har bra vänner, väldigt fina vänner. Världens bästa. Jag önskar jag kunde sluta vara så respektlös. Hålla alla hemska tankar för mig själv. Hejdå.

Självmordstankar. Vill bara bli lämnad ifred.

Idag är en helt okej dag. Saknar människor som jag inte kan träffa jämt. Emmet har piggnat till. Kunde inte somna alls inatt och drömde konstiga drömmar efter klockan 6, kom upp, gick till min psykolog och kom hem igen för att äta lunch med alice efter hon sovit över och silent hillat och haft snakefest. Det är underbat när Alice sover över, kommer med OJ och bling for the poor person och bara har vänt på dygnet för min skull för att vi ska kunna spela färdigt Silent Hill! (Dock så blev Emmet jättenervös och vi fastnade i kloakerna efter att ha dödat en megastor enorm mördar-nattfjäril.) Nu ska jag vara amerikansk och se på So You Think You Can Dance efter Johan kommit in i mitt rum som världens bästa hjälte och givit mig en stor bit morotskaka med orden "din mor har lagt ut en bild på saken på facebook, tänkte att du behövde lite tröst." haha :( min familj är så fin.)

(Grattis till min Julle-pancake som tog studenten idag i alla fall. Mitt humör har svängt 7 gånger idag, och det var bra där en stund. huvudvärken är nog även något gällandes mängd gratis vin intagen. Ska ta ut emmet och sedan försöka somna till x-men. hoppas att min känslosamma stund här kanske läckte med ur sig lite mardrömmar. Ska städa av min skuld till mormor imorgon också. Mm. Bra. Ipren, tack.)

När man är ensam hemma under helgen och inte inser hur dåligt man mår förrän en gammal vän ringer och säger fina saker till en och man då plötsligt inser hur ledsen man är och känner sig och man gråter tills huvudet värker, händerna skakar och man snorar och hackar tänder och klarar inte av omtanke eller kärleksförklaringar för kroppen försöker svetta och skaka ut det som gift ur kroppen - det är därför jag ligger så. Jag har bra stunder. Jag har haft bra idag. Men min energi tar så lätt slut. Jag orkar inte gå ut. Jag orkar ingenting. Jag är trött. Jag är utmattad av att jag vet inte kroppen avgiftar sig från kärlek och när inte mormor och Johan är hemma så försvinner tidsperspektivet och verklighetsuppfattningen utan att jag märker det förrän det är för jobbigt. När kroppen redan börjat avgiftar sig och jag inte klarar av att ta emot någon omsorg och därför inte klarar av att ringa någon, smsa någon. Klarar inte ens av att ta kontakt med min egna hund, som den enda reaktion gjort efter jag legat och gråtit i telefon i 30 minuter, kommit upp till mig efter jag lagt på, krafsat mig på handen en gång och sedan lagt sig för att sova. Vart är min Emmet?

Kanske är det för att jag lägger så mycket tanke och energi på att orka och må bra just nu som gör att jag drömmer så mycket mardrömmar? Det är som att känslorna inte får plats i mig, och när jag trycker undan dem så blir jag helt jävla hemsökt hela natten av mardrömmarna som, nog är mer fruktansvärda än att vara vid medvetande och vara ofungerande och o-okej. Men vilken sommar blir det om man inte kan få sig själv och fungera? Isolera sig när alla andra är ute och har roligt och grillar och badar och? Jag vet inte. Jag orkar ju inte tänka. Så, mer mardrömmar inatt.

won't give you my heart, no one lives there anymore.