Idag var Lock För Örat Dag #12 och efter att ineffectivly nässprayat sönder enligt mammas instruktioner och dessutom börjat få riktigt ont i örat så var det dags att ta sig till vårdcentralen. På Drop In, som jag och Nikolin kom fram till är värdelöst överallt, förutom hos frisören. Med andra ord; såg fram emot att sitta tyst i ett vänterum halva dagen och bad med andra ord en kompanjon följa med mig och vara moral-support i vänterums tristess och sudoku-lösande.
När man sitter i ett rum där det känns som man måste vara tyst blir man väldigt fnissig. Där satt vi i 1,5 timma innan jag fick komma in. Där visar det sig att jag trots allt visst har en äcklig vaxpropp i örat och att den ska ut. Så.. Fick komma in till en sköterska och hennes unge awkward förväxte pojk- sjuksköterske-praktikant som inte vågade provkolla mig i örat efter henne.
Så de skulle skölja ur vaxbajset ur örat på mig och trots att det inte ska göra ont GJORDE DET MEGAONT. Så doktorn fick komma tillbaka och suga ur allt ur örat på mig, det var horrible-horrible och jag bara var övertrött och fniss-/jämrade mig, lite för uppjagad för att förklara eller formulera att den där weird-ass awkward-skålen jag skulle hålla under örat åt sköterskan inte var kall, utan att jag bara hade ett varför livet VARFÖR-moment. <3
Så nu hör jag igen, och sitter och är EN HEEELT NY VÄRLDDDD för mig själv för jag hade glömt av hur det är att höra n' all, har också hällt örondroppar i mitt öra och varit tvungen att ligga på sidan i 10 minuter för att det inte skulle rinna ut typ.. Wow, det känns allt lite bra förnedrande att vara sjuk ibland.
Blev djup på mörkerpromenaden med Emmet och tänkte att jag blivit alldeles fast i någon symbolik om min vaxpropp och velat förneka att det var en massa äckligt vax jag lämnat därinne medvetet och inte gjort någonting åt, precis som mina dumma känslor och problem.. Fastän jag får behandling, går på behandlingen så känns... Det ändå som någon tumör av äckel jag inte erkänner därinne utan istället för att försöka få den att försvinna; bara erkänna att den är en del av mig och jag är hjälplös för att slippa våga möta världen. Men jag kan inte, bara kan inte.
...... Sprutade pepsi max i mitt öga när jag öppnade burken, IGEN. Definitivt dags att sluta svamla. Hejdå. <3
0 (kärleks)brev
