Känner att min vardag in består av mycket annat än berg-och dalbana tillsammans med min sinnesstämning. Yayyyyyyyyy. Men jag har mått rätt bra idag, tills jag helt randomly fick lock för örat och feber på kvällskvisten. Jag har inte mycket på hjärtat, bara att.. jag kanske skriver hemska dramatiska saker ibland, men allting i mitt liv är väldigt svart på vitt, det vänder så snabbt att jag aldrig ens vet vad jag ska säga när någon frågar hur jag mår. Packar ner min kamera jag inte använder, har inte ens tagit en enda bild på löven, och nu är alla borta and all.

Men jag har bra stunder med. Och nu vände det, för jag tänkte skriva att jag aldrig tänker försvinna. Och då kände jag just att det är precis det jag vill.

Fast helst shit pommes vill jag att locket för mitt öra ska försvinna så jag kan få lite ro på tåget imorgon då jag far till Stockholm med Emmet och träffar Elin, Ella och Ronja. Och sen allt jag hinner se av världens bästa Cami medan jag våldgästar hennes hem.

Åh, vad motbjudande mycket tomma ord det var i det här inlägget. Ska vara tyst, pussa på min semi-korkade världensötaste hund och försöke sove. Min lillebror fyller 10 år idag.. eller hans födelsedag tog nyss slut. För han föddes den 9 augusti, när jag var 9 år, och nu är han äldre än det. Undrar vart både tiden och tankarna tar vägen.